Vuxen eller ej!
En god vänn sa att jag e bra på det jag gör, men att jag hade kunnat vara grymm om jag hade lagt ner mer energi på det väsentliga i mitt liv ist för på serier och sådan skit. Med det ekande i bakhuvudet börjar jag inse att allt inte står rätt till...
Hela mitt levnadssätt kan jämföras med en stor våg som hittills har burit fram mig över det hav som kan kallas MITT LIV. En dag slår vågen mot stranden och jag måste ta mig vidare till fots över berg och dalar. Det kallas att bli vuxen, att inse att verkligheten kräver en ansträngning av MIG. Livet blir plötsligt på allvar... Skolan blir tuff, jobbet måste skötas och JAG får ett hem som JAG måste sköta om, en familj som är beroende av att JAG klarar av att bestiga den skarpaste klippan, kravla genom de vassaste snåren. Många frågar sig om det är värt mödan som läggs ned. Nu finns det inga barn i mitt liv och ingen kvinna som jag oavsett vad skulle ställa framför allt. Men jag vet nu att allt jag kommer få tillbaka överväger mitt ihärdiga bemödande tusen gånger om.
Frågan är när du själv inser att det är dax att sätta fart? När skolan håller på att skita sig fullkomligt och du måste ta dig ifrån botten av havet, när din första är påväg eller när du ännu har channsen att kunna njuta av ditt liv samtidigt som du tar dig över den första klippväggen i ditt liv och kan njuta av att sakta vandra ner för bergets slutning? Det är upp till dig att styra ditt liv som du vill leva det!
Jag vet hur jag vill leva mitt liv! Vet DU?
Peace out// Myggan
Kommentarer
Trackback
